Skogen står som sommarbrud

Altargången så artistiskt fulländad, med skira blommor på sidorna. Brudtiaran självsäkert på plats, lik en prästkrage en älsklig sommardag. Själva brudslöjan sveper högtidsbesökares sökande själ in i len och hel känsla av balsamerat lyckorus.

Sinnenas yra på sommarstigen när Skogen - den vackra bruden - står där i sitt slöjlika majestät. Så förälskad och betagen triumferar hon i romantikens sommarrum.

Bröllopsfesten pågår i skrymslen och vrån kring stubb och sten, bröllopsmarschen kvittrar flerstämmigt från sångkörens flerkanalstereo från trädens topp. Oefterhärmligt, berådande oförglömligt.

Ja, idag har jag varit på bröllop. En sagolik förening mellan vår och sommar.

Min hyllning får bli en haiku, det var ett tag sedan sist.  :)

Vindens stilla sus
nynnar tyst i brudens famn.
Snart gal göken högt.

Windows 8

Min ordinarie dator har drabbats av diverse bekymmer, så jag har äntligen skaffat mig en laptop. Det är trots allt trevligt att till exempel kunna surfa så här sittande på balkongen.

Men så är det detta med Windows 8, som jag anser vara själva Dj:s påhitt... och med Dj... menar jag inte discjockey precis.  :)

Varför måste allt ändras och stuvas om hela tiden? Är det för att visa att det faktiskt går eller mer för att testa användarnas intelligens och tålamod?  :)

Nåväl, nu har jag åtminstone klarat av att lägga in bilder från kameran, ladda hem program och lite annat. Men det återstår mycket inställningar och eventuella finesser har jag inte lyckats identifiera, ännu... För visst, gissningsvis finns det några goda praliner även i den här nya blandningen.

Som illustration och bevis lägger jag in en bild från gårdagskvällens sköna promenad utmed Huskvarnaån. Mer perfekt promenadväder finns inte, förresten. Allt var så där precis underbart svenskt lagom.

Den vackra badnymfen i syrenernas tid

Får jag presentera vår gårds fina badnymf som idag fick en ny inramning av vackra blommor? Hon såg så njutningsfull ut, att jag inte kunde låta bli att ta en bild på henne, när jag nu ändå gick ut på kvällspromenad. Bakom henne kan vi ana kvällssolen göra sig beredd på nattvila, redan med ljust gulgrön nattskjorta på.

Koltrasten var i högform ikväll igen; vad jag älskar denna fågel, som så troget förstärker våra sinnesintryck med sin vackra sång. För sinnena får verkligen sitt! Ikväll doftade syrenerna och faktum är att jag trots min doftöverkänslighet faktiskt tål syrenen, åtminstone under kortare stunder. Däremot har jag svårt för den starkt doftande häggen. Då får jag skynda på stegen för att snabbt hamna utanför doftreviret.

Ja, nu ska jag inte vara knusslig, utan delar med mig av kvällens blommande buskar från trädgårdsstaden Huskvarna.

Mysmåndag med hotande moln

Idag hade jag en heldag på landet hos en väninna. God mat och trevlig samvaro och några timmar försvann snabbt. Vi hade även tänkt oss en lite längre eftermiddagspromenad, men eftersom mörka moln tornade upp sig med jämna mellanrum och åskan mullrade ibland på avstånd, så blev det bara en kort promenad. I stället satt vi på altanen och trivdes.

Väninnan matar fåglar även under sommaren och det var intressant att notera hur många fågelarter som faktiskt verkar föredra solrosfrön trots att utbudet av annan mat i naturen är riklig. Glupskast av alla var den stora hackspetten som höll sig framme mest hela tiden. Men det ska sägas att nötväckan och domherren inte heller var direkt blyga.

På den glittrande sjön var denna rara familj ute på simtur. Föräldrarna "brölade" lite misstänksamt, när jag närmade mig dem med min kamera.

Jag tycker att kanadagässen är riktigt vackra, men de som äger bryggor och stränder verkar ogilla dem trots utseendet. Nåväl, lätt för mig att säga... slipper ju göra rent efter dem.  :)

Som sagt, en riktigt trevlig dag blev det och något oväder bröt aldrig ut. Men nu ikväll kom det en rejäl regnskur, fast nu sitter jag ju tryggt inne i min ombonade lägenhet, så det får regna bäst det vill.

Invasion på Alf Henrikssons plats

Visst är bilden delvis nästan lite illusorisk? Men, låt mig förklara... Där är det Alf Henriksson(s staty) på Esplanaden i Huskvarna, som helt plötsligt fått en hel massa  märkliga ting som sällskap. Alf ser, med rätta, lite undrande ut... som på flykt.

För på denna normalt så lugna plats luktade det brända mandlar, diverse korvar, belgiska och spanska våfflor, sockervadd och jag-vet-inte-allt. Det hördes musik från alla håll, alla möjliga språk talades, skratt och stoj kryddade ljudupplevelserna ytterligare och så var hela platsen full av diverse stånd med prylar och åkdon. Plus en hel massa människor, förstås.

Ja, det var Huskvarna vårmarknad som lyckats pricka in denna vädermässigt underbara dag. För om himlen igår tidvis var mycket dramatisk och regnet smattrade ner, så härskade solen från klarblå himmel denna dag. Ja, alltså en massa glada människor på plats. Jag vet inte säkert om de glada minerna berodde på allt krimskrams som salubjöds eller om det möjligen var vädret, festkänslan eller allt godis som man kunde stoppa i munnen. För barnens del kunde det vara karusellen eller bilbanan.

Det var verkligen som ett rejält varuhus till salu, men jag har ingen aning om hur kommersen lyckades för marknadsknallarna. En del gjorde verkligen vad de kunde för att både underhålla och mer eller mindre anfalla en stackars marknadsbesökare. Så försökte exempelvis en manlig säljare nästan förföriskt förklara för mig att en knallrosa kjol skulle vara precis pricken över i:et i min vårgarderob.

Jag är svårflirtad, så det blev ingen affär och faktum är, att jag faktiskt inte handlade något över huvud taget. Inte ens en glass, hade nämligen ätit precis innan jag gick hemifrån.

Jodå, även partierna var på plats. Jag hamnade i samspråk med ett par snacksaliga politiker, som försökte förklara för mig hur just deras parti skulle kunna göra skillnad i EU-valet, bara jag röstade...

Det vete hundan, som man uttrycker saken här lokalt, för precis som Alf Henriksson var jag lite förbryllad över alltihop. Efter att ha sicksackat mig igenom ett varv, styrde jag stegen hemåt. Några bilder i kameran rikare.

Spontandejt med en snygging

Trots det något lynniga och åskaktiga vädret igår lyckades jag med konststycket med två lite längre utevistelser, utan att bli det minsta blöt. Första gången var det visserligen mycket nära, för jag var ungefär 10 meter från ytterdörren när ett riktigt vrakregn satte i gång och piskade så att det skvätte härliga till. Som väl var, hade jag i tid noterat hur dramatiskt det såg ut på himlen. Ja, ni ser själva...

Regnet varade bara i några få minuter och sedan kom solen tillbaka. Efter att det värsta torkat upp, kom grannfrun och lyckades locka ut mig på nytt. Det doftade så underbart efter regnet, fåglarna kvittrade och särskilt koltrasten var i absolut högform. Färgprakten är ju fullkomligt otrolig vid den här tiden, så vi njöt så det nästan gjorde ont. Mysont, rättare sagt.

Bland annat gick vi förbi Huskvarnaån och där vi träffade vi spontant denna snygging:

Jag tror att det är en vitkindad gås eller finns det några invändningar?

Nåväl, i varje fall... Vi hade en liten pratstund med denna beresta individ. Det visade sig att vi var, förresten, helt överens om världens tillstånd, EU-valet och allt annat väsentligt, så det blev ett mycket positivt möte.  :)

Taraxacum F. H. Wigg - en omstridd skönhet?

Som den observanta noterat, handlar detta inlägg om småländska kulturrosor. För så står det i skylten i den första bilden. Må hända att jag även visar en del andra blommor, men så blir det av bara farten...

Jag besökte nämligen Rosenlunds Rosarium, bara för att se hur vårbruket avancerar där. För det krävs många vårliga insatser, om rosprakten senare i sommar kan bli en verklighet. Så fanns det också folk på plats! Det klipptes, grävdes och ansades för fullt, under trivsamma former... såvitt jag kunde iaktta.

Men jag kom att tänka på det där med "kulturrosor". För överallt på gräsmattorna fanns det sådana, de gula vackra kulturrosorna - Taraxacum F H Wigg, som det ståndaktiga namnet lyder. Fast inte tror jag att skylten precis avser dessa skönheter, för maskrosorna är enligt mitt tycke alltför missförstådda och rent av mobbade av många.

Vadå ogräs?  :)

För tänker vi rent estetiskt, på vilket sätt är t ex den om våren så populära vårkragen (se nedan) vackrare än en maskros? Bara för att den är mer sällsynt och tillfredsställer därmed människors fåfänga?

Jag försvarar alltså maskrosen! Den är vacker och bidrar just i dessa dagar till åtskillig skönhet på våra ängar, vägkanter och marker. Trädgårdsägaren kanske behöver klippa ner blommorna innan de bildar de där förhatliga fröbollarna, men njut av blommorna medan de är som vackrast.

Så ja, nu har jag varit lite kontroversiell. Måste ju någon gång leva upp till bloggens hela namn.  :)

Men för att i någon mån kompensera påhoppet, lägger jag in ett par bilder till. Vill ju så gärna visa möjligheterna vårt Rosarium har som perfekt fikaställe under sköna sommardagar.

Regnpreludium på Esplanaden...

Mitt vackra Huskvarna levererar även i duggregn. För visst hamnade jag i duggregn trots att det var ljust och uppehåll när jag gick hemifrån. Nåväl, söt är jag... men ingen sockerbit, så det var bara att visa lite tapperhet och vara glad.  :)

Vid Mjölkafållan sprutade fontänen av vild glädje och de sammetslena penséerna lyste i alla tänkbara kulörer. Eva stod tappert på Esplanaden trots rikligt med regndroppar på sin bara hud och jaktens gudinna Diana fortsatte troget med sin beskyddargärning och riktade sina pilar mot alla som hade alltför onda avsikter. :).  

Jo, sedan måste jag bara berätta hur nära jag var för att få en riktig femetta i bildväg. Så nu måste du, kära bloggläsare, plocka fram din fantasi... för att se det som jag fick se:

Jo, det satt en trastunge alldeles framför mig, ni ser ryggtavlan mitt i bilden...(inte att förväxla med en tulpan). Den där femettan var mamman som kom flygande för att mata ungen; som en snabbkyss rakt på näbben. Men medan jag fumlade med avtryckaren hann hon flyga iväg... och sedan hoppade även ungen ner och försvann bland buskarna.

Nära skjuter ingen hare, alltså... men håll med om att det hade varit en häftig bild. :)

Som tröst fick jag nöja mig med att plåta en minnestavla över Björn Afzelius. Fast det var ingen större konst, den var alldeles stilla.

Utmed blommande maskrosängar

Nu är de senaste tidens för naturen så vederkvickande duggregnsdagarna ett minne blott, för både igår och idag brände solen från nästan helblå himmel. Genast var jag med i leken igen och lämpligt nog skulle jag idag hälsa på hos en väninna ute på landet.

Så jag körde utmed Vättern, Landsjön, flera underbart skönt blommande maskrosängar och några ännu gulare rapsfält. Gult som gult, för vackert var det! Faktum är att jag nynnade bakom ratten och fick stanna bilen vid vägkanten ett par gånger, bara för att beundra landskapet och för att även ta några bilder. Mina ögon konsumerade ivrigt salighetens ängar, glupskt som efter en lång fasta. Ja, eller efter flera regndagar.  :)

Vid målet väntade en glad värdinna med god mat och det blev härligt prat om lite av varje. Ok, vi löste inte världsproblemen denna gång heller, men vi satt och åt vid hennes blommande och härliga trädgårdsdamm och prisade stunden och livet. Bakgrundsmusiken var så skön; en blandning av fågelsång och droppande vatten från dammen.

Ja, som ni förstått... en riktigt härlig eftermiddag där sinnena fick sitt! Jag har, i ärlighetens namn, lite svårt att förstå mig på människor som söker konfrontation och gnäller och klagar i alla lägen, trots att det finns så mycket positivt och vackert omkring oss. Dessutom alldeles gratis.

PÅ TRON

Kan du tänka dig, min högst medelmåttiga poesiådra överraskade mig mitt i korsordslösandet. Hade visst kört fast ordentligt, så tankarna behövde få komma in på lite flummigare spår och skapa balans i den förvirrade hjärnan.

Ja, det är inte mer med det, så här blev dikten:

PÅ TRON

Jag sitter, med solen nuddande,

smekande, förtrollande.

Tinas upp ur dunkla tankar,

ur mångfaldens  tvivlande lakuner.

Stundom sprittande, lekande,

men kanske också lite tvekande,

låter jag mig förföras,

ledas av aspars knappt hörbara rassel,

koltrastens charmanta drill,

hackspettens entoniga trumma.

Jag stiger in i vårvindens utsirade blomsterrum.

Där sitter jag nu på tron - i solrummets mitt.

VAD ÄR DETTA FÖR TRÄD?

Tänka sig att det blev en riktigt fin eftermiddag denna Första Maj! Jag hade tänkt att vara lat och satte mig på balkongen med ett kryss och njöt. Då ringde det på dörren och grannfrun undrade, om vi inte skulle ta en promenad.

Jo, klart att vi skulle! 

Sagt och gjort, ut kom vi och riktigt skönt var det; precis lagom promenadväder. Vi gick runt och tittade på blommor, buskar och träd och mycket finns det att beundra och titta på just nu. Vi lever mitt i ett naturparadis, både när det gäller denna trakt och denna årstid, så är det.

Men, det uppstod ett litet problem som jag hoppas att någon bloggläsare kan hjälpa mig med. Vad är det för träd i den översta bilden? Den växer intill lönn och hägg, men ingen av oss vet namnet på trädet. Tyvärr är inte bilden särskilt bra, men den som känner igen trädet kan förhoppningsvis ändå se tillräckligt.