Åsens by - kulturreservat

Pingstafton kan man fira på många olika sätt; vissa gifte sig, andra fixade en fest ändå, den tredje åkte kanske till sommarhuset, några tittade på hockey och "Mello"...

Själv gjorde jag, tillsammans med några vänner, en tidsresa i denna hänryckningens tid och det blev den finaste pingstaftonen på väldigt länge.

Vi åkte nämligen till Åsens by - Sveriges första kulturreservat - en bit utanför Aneby och förflyttade oss därmed sisådär 100 år tillbaka i tiden, till en värld av stenbumlingar och gamla gärdesgårdar, glada hästar, getter och griskultingar m fl djur i gröngräset - så långt från djurfabrikernas vidrigheter som det går att komma.

Denna småländska by är bevarad i syfte att visa gamla seder och bruk för kommande generationer, dvs hur folk levde och klarade sig i Småland förr i världen. Detta är en viktig ambition, då många unga idag inte har en aning om självhushållets tid; idag finns ju allt bara där på butikshyllorna, störtexponerade och i designade förpackningar. Bara money, så blir allt ditt. Jag får erkänna att med jämna mellanrum kände jag mig nästan lite skamsen, när jag tänkte på hur bortskämda vi är idag.

Men så enkelt var då inte livet för Tekla och de andra som levde i Åsens by i början av förra seklet! Tekla föddes år 1902 och bodde i byn till 1989. Vi tittade på hennes lilla hus och trädgård och allt såg ut som när hon lämnade byn. Ingen elektricitet, inga bekvämligheter... men allt bar ändå fram ett långt människoliv.

Det finns flera vandringsleder i och runt byn och vi valde faktiskt den längsta som går ner till sjön Ruppen och den orörda naturskogen, där ett rikt fågel- och växtliv finns tillgänglig för besökaren. Vi gick också förbi några timmerstugor och nästa gång kanske jag tar med mig en sovsäck och övernattar på en lave i en av stugorna. Det som talar emot detta plötsliga mod är att jag faktiskt var ganska rädd för de snälla hästarna vi mötte på stigen i hagen.

Denna "mjölkhylla" finner vi inte på ICA.